Bleckplåt består av en tunn plåt av järn som har förtennats, det vill säga som har täckts med ett tunt lager av tenn. Tennet läggs på för att skydda den underliggande plåten från korrosion, det vill säga rost. Eftersom metallen på detta sätt var skyddad mot rost var bleckplåt tidigare ett material som var mycket vanligt i olika former av husgeråd, till exempel kastruller och grytor, liksom för att tillverka konservburkar och andra typer av burkar. Bleckplåt har dock idag ersatts av tunn, rostfri plåt, vilket har gjort att bleckplåt i princip inte förekommer längre. En annan variant som är vanligare idag är det som kallas galvaniserad plåt, då man istället för tenn använder zink för att täcka plåten. Anledningen till att galvaniserad plåt har blivit mer populär är att den är billigare att framställa. Den är dock också giftig, vilket gör att den inte har lika många användningsområden som bleckplåt; den kan inte användas för någonting som har med livsmedel att göra. Ordet ”bleck”, som kan tyckas helt orelaterat till tenn, järn och plåt, kommer från medellågtyskan och betyder ”glänsande”.

Länge hade Böhmen monopol på tillverkningen av bleckplåt, men under 1620-talet spred sig industrin till Sachsen. Många andra ville också ta del av hemligheten; bland annat skickades den engelske ingenjören Andrew Yarranton tillsammans med smeden Ambrose Crowley till Sachsen för att försöka luska reda på metoderna bakom tillverkningen av bleckplåt. Det gjorde de också under ett besök till Dresden år 1667, och bleckplåten spred sig således till England. I början av 1800-talet hade tillverkningen av bleckplåt blivit en sådan industri i landet att Storbritannien stod för den huvudsakliga produktionen av bleckplåt i världen. En av deras största exportkunder var USA, och när skatten på importvaror höjdes dramatiskt där år 1891 drabbade det därför den brittiska industrin hårt, vilket fick till följd att många av de som tvingades lämna sina arbeten på bleckplåtsfabrikerna emigrerade till Amerika.

Trots att bleckplåten fick Storbritanniens ekonomi att blomstra under en tid, kommer ingen att bli rik på att samla burkar och sälja den bleckplåt man har hemma. Däremot är det värt att leta efter en annan typ av metall i hemmet, nämligen ädelmetallen guld. På Guldbrev.se kan man sälja guld till ett bra pris, och få pengar som kan användas till sådant man har större nytta av än guldsmycken och guldklockor som man aldrig bär.